sakta sakta
kryper ångesten fram såhär en söndagskväll precis innan skolan börjar igen.. mår illa så fort jag tänker på det.. trivs inte alls i den jäkla skolan.. men det tråkiga är att jaa MÅSTE gå i skolan... är så ensam där, har inte direkt några vänner. knappt en människa som pratar med mig. den enda är väl läraren.. aah men måste bara stå ut i ett & ett halvt år till.. tanken på det får mig att vilja dö! men man kan inte alltid välja den lättaste utvägen. fast ibland önskar jag det. jag är inte heller en sån person som kan gå fram till en person och bara börja snacka. jag e inte sån. jag är den jag är´, och det kan ingen ta ifrån mig. önskar bara att all smärta och ilska inom mig bara kunde flyga ut! och aldrig mer komma tillbaka. för jag vill vara glad & positiv till livet.
Kommentarer
Trackback
